Igår låg jag kvar i sängen i flera timmar på förmiddagen. Jag vaknar mycket tidigare än jag önskar och sedan vägrar jag gå upp förrän klockan är åtminstone nio. Men igår drog jag mig ännu längre. Såg två avsnitt av Kommissarie Winter på datorn samtidigt som jag åt frukost i sängen. En lyxig morgon som jag gärna gör om.
Åkte till stan och skaffade gångjärn och tre nya glasrutor till hönshusets dörr respektive fönster. Därefter blev det fika på kondis med rara E som alltid är så himla gullig. Köpte med mig en räkmacka hem så det fick bli dagens lunch.
På eftermiddagen var jag ute i hönshuset och satte i de tre nya rutorna. Jag målade också dörren en första gång. Mer hade jag inte ork till.
Jag känner hur humöret, eller nej, humöret är fel ord. Hur känslan inombords, känslan i bröstet, tröttheten kommer tillbaka nu. Jag somnade någon timma efter att maken och barnen kommit hem. Vaknade vid sjusnåret och åt uppvärmd middagsmat. Lade barnen vid åtta och satt sen och tittade på molinfilmer på svt play. Somnade igen och sov hela natten.
Idag vaknade jag redan kl 06. Låg kvar i sängen och vägrade lyfta upp datorn i knät förrän vid åtta. Jag hatar de tidiga morgnarna nu. Jag vill passa på att få vila kroppen, den behöver ju det!
Min omtänksamma vän T försökte förklara för mig och med ens förstod jag hur fel det här är.
Nu äter jag medicin för att lyfta humöret och för att dämpa ångesten. Samtidigt är dessa båda symptom som kroppen med all sin kraft försöker få mig att förstå innebär att jag behöver vila. Jag behöver ta igen mig, hitta mig själv, slå in på rätt spår igen. Utan medicin skulle jag må väldigt dåligt, framför allt ångestmässigt, och sannolikt vara sängliggande och sovande en hel del. Men nu med medicinen så är jag ju låtsaspigg och jag försöker jobba på i ett ganska normalt tempo. Vi arbetar alltså emot varandra, kroppen och jag. Kroppen behöver vila och jag ger den arbete eftersom jag är "lurad" att tro att jag mår bättre än jag gör.
Ju mer jag funderar på det här med psykofarmaka och psykvården, olika diagnoser och hur en människa kan må så blir jag bara allt mer skrämd.
Hur svårt kan det egentligen vara att skapa en fungerande psykvård?
Idag är vädret grått och trist, regnet hänger i luften och det blåser ganska friskt. Kanske, kanske går jag ut och målar dörren en andra gång. Annars tänker jag nog stanna inne hela dagen. Det skulle behöva städas av en del och så ska jag nog se något bra på svt play och ligga och mysa i sängen. Läsa ut min bok kanske.
Jag är så trött, så trött. Vad mina dagar pendlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar