Nästan hela min vakna tid går åt till att fundera kring mitt tillstånd och varför jag mår som jag mår. Jag går hos terepeuten en gång i veckan men det känns på tok för sällan. Jag skulle vilja gå varannan dag, eller var tredje. Mellan varje gång jag är där nu så hinner så mycket hända, jag har så många funderingar jag vill ta upp så jag hinner inte med på de 45 minuterna. När jag går därifrån har jag nästan ännu fler frågor än när jag kom.
Hon är helt underbar. Jag vill inte ha någon annan, men jag behöver henne mer.
Nu känns det som att vi bara står och stampar, vi kommer inte framåt. Och jag är så förvirrad för jag vet inte ens hur det skulle gå till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar