Orkar egentligen inte skriva nu, men känner att jag vill ha en notis åtminstone av min fruktansvärda eftermiddag. Kanske skriver jag mer utförligt i morgon, vi får se.
Maken fick idag nog och körde in mig till psykakuten i hopp om att jag skulle bli inlagd, vilket också var min önskan. Så skedde inte. Vilket jag också är glad över när jag fick veta hur det går till. Psykiatriska slutenvården har ingen samtalshjälp utan man blir inlagd, får ett rum, får öka medicindosen och så inget mer. Jag behöver ju HJÄLP. Jag vill inte vara ensam och utelämnad. Jag vill bli frisk. Jag ORKAR INTE HA DET SÅ HÄR. Jag orkar faktiskt inte. Man kan inte orka hur mycket som helst och jag har för länge sedan passerat min gräns.
Det slutade med att jag ska höja min dos fluoxetin till 60 mg/dag och att jag from idag är sjukskriven tom 15 maj. Den 14 maj ska jag ju till öppenvården och då får dom besluta hur det blir efter det. Jag tror inte jag kommer arbeta under lång tid framöver. Jag har svårt att se att jag över huvudtaget ska kunna bli frisk igen.
Jag vet vad det är för fel på mig, jag har diagnosticerat mig själv. Jag har utmattningssyndrom med panikångest och ångestsyndrom. Jag har släpat på det här i många år och tyngden har blivit värre och värre och nu tog orken slut. Alla symptom stämmer, för mig finns det ingen tvekan. Vilket innebär att jag har en lång resa framför mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar