Att inte känna någon lust eller glädje för någonting. Att befinna sig i ett slags tomrum, ett intet, vad för slags liv är det?
Jag vill ingenting. Jag kan tänka ut saker som borde glädja mig och få mig att brinna av iver, exempelvis att ta tag i trädgårdslandet och göra det vårfint. Att plantera alla revor från jordgubbarna i nya fina rader. Att flytta kryddväxterna till nya plättar för att de ska få möjlighet att växa sig ännu större. Det är ju snt jag tycker om att göra. I vanliga fall.
Men nu. Nu sitter jag här i sängen och kikar ut på starholken (nu har dom visst en pilfink på besök) utan att ha den minsta lust att göra någonting alls.
Hjärnan vill inte och kroppen vill inte. Det känns som att jag bara är en slags grå massa, trögflytande och sorglig.
Imorgon är det skolans dag för två av mina barn. Jag är klassförälder i ena klassen och har blivit tilldelad uppgiften att fixa kaffe, te och saft till barn och vuxna. Det känns så jobbigt så jag har lust att bara begrava mig. Jag vill verkligen inte. Men samtidigt måste jag för maken jobbar. Den här gången kan jag inte komma undan.
Så imorgon ska jag alltså ställa väckarklockan och fixa fika till en massa folk jag inte har ork eller lust att umgås med just nu och få med mig fyra barn dit.
Kan ni inte bara låta mig få vara ifred??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar