Har hört hur det har regnat i natt. Smattrandet mot takrännorna skvallrar i mörkret.
Onsdag idag. Jag borde egentligen ha varit på dagis nu, men jag har fortfarande inte rest mig ur sängen. Denna ständiga trötthet. När ska den gå över?
Jag vet ju att Xanor har "dåsighet" som vanlig biverkning men den brukar bara hålla i sig i början av behandlingen. Så här kan jag ju inte ha det. Å andra sidan är det långt bättre än att ha ångest.
För att dagen ska bli ännu bättre har även gårdagkvällens huvudvärk satt sig fast och med den har kompisen halsont anlänt. Det är härligt.
Och kallt är det också. Borde gå ut i ladan och hämta ved och tända upp i kaminen.
Jag har ingen lust. Jag vill inte. Jag vill bara lägga mig ner i sängen igen och dra täcket tätt intill kroppen och somna om.
I vardagsrummet är två av barnen vakna. Dom ser på teve. Dom är hungriga. Dom är kalla om benen då dom konsekvent varje morgon vägrar ta på sig byxor när dom fryser.
Och här ligger jag. Eller sitter. I sängen. Vilken slags mamma har jag egentligen blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar