Hur bör jag resonera?

Har varit hos min terapeut idag igen. Det känns så hemma där, som att jag blir helt avslappnad när jag sätter mig i fåtöljen. Inga krav på att vara på ett visst sätt, att upprätthålla någon slags fasad eller att göra något över huvud taget. Det blev ett ovanligt möte idag. Vissa stunder satt vi helt tysta, hon väntade ut mig, men jag kom inte på så mycket att säga. Kände mig ganska tom idag, inte likgiltig men orkeslös kanske. Hon märkte det också tydligt på mig.
Vi har en så lika syn på människan, på kroppen, på samspelet.
Läkaren jag träffade i Kalmar hade inte alls samma synsätt.
Hon menade att man inte ska lyssna till kroppens signaler om att till exempel krypa ner i sängen, dra ner rullgardinen och bara sova, utan man ska kämpa emot.
Man ska börja med utsidan och så kommer det med tiden även att bli bättre inombords. Att medicinera tex är ett sätt att börja med utsidan. Man höjer på ett konstgjort sätt upp humöret och då ska resten av kroppen med tiden följa med.
Enligt mig är det riktigt skitsnack.
Det enda rätta (i alla situationer) måste ju vara att lita på kroppen, att lita på instinkterna. Känner jag att jag vill lägga mig i sängen och vara ifred och kanske gråta i ett par dagar - vad spelar det för roll? Varför kan jag inte få göra det?
Just nu kan jag inte det. Medicinen (Fluoxetin 60 mg/dag) påverkar mig alldeles för mycket för att jag ska komma mig själv in på djupet just nu. Jag kan känna glädje, ilska och ledsamhet - men inte på mitt normala sätt. Jag börjar bli avtrubbad. Och det är ju inte heller Fluoxetinet som hjälper mig mot ångesten, i alla fall inte helt för jag måste fortfarande ta Xanor mot den. Xanoren hjälper alltid, den är fantastisk mot ångesten. Det vi avslutade dagens session med var att låta en fråga hänga kvar i luften till nästa vecka - kanske ska jag trappa ner på Fluoxetinet och återigen hitta tillbaka till mig själv och mina äkta känslor. På så sätt kan också terapin hjälpa mig och nå fram till mig på ett bättre sätt. Nu känner jag inte vad som är rätt och fel - vad får mig att må bättre och vad sämre. Jag har ingen aning som det är nu. Jag vill ha tillbaka min kropp.
Xanoren däremot, den behöver jag. Den hjälper mig jättebra. Och som min husläkare sade sist - vad gör det om jag äter en beroendeframkallande medicin ett tag om jag upplever att den hjälper mig? Den är ju inte på något sätt farlig och efter vad jag har läst är det endast den sederande effekten som avtar efter en periods användning, inte den ångestdämpande.
Jag kanske borde boka ett nytt läkarbesök och diskutera medicineringen och tankarna kring den med husläkaren.

Imorgon ska jag till länssjukhuset med ena sonen på rutinkontroll av hjärtat. Han är född med ett hjärtfel, vsd, och kollas med jämna mellanrum. Hoppas allt visar sig vara bra!