Sitter i sängen. Den är bäddad och i ordning och jag är påklädd. Så långt allt väl. en varför sitter jag bara här? Jag har ingen lust att ta mig för någonting alls. Nu har jag suttit här i fem timmar.
Ute är det fortfarande grått och trist. Jag vet inte i hur många dagar vädret sett ut så här. När kommer vårvärmen egentligen? Jag känner hur jag behöver solens strålar som energigivare, hur jag behöver få motivationen och lusten tillbaka.
På fredag ska jag till psykmottagningen på första besöket och få träffa en läkare. Det känns så konstigt att göra det nu. Nu när jag är så medicinerad och dagarna ändå är helt okej. Visst, jag är uttråkad och lite deppig, men jag har ingen ångest. Hur ska jag lyckas förklara för henne hur jag mår utan medicinen? Känner mig så skeptiskt inställd till vården nu att jag inte vågar hoppas på någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar