torsdag 18 augusti 2011

Ett steg framåt, två tillbaks..

Igår hände någonting. Jag vet inte vad, men plötsligt är jag så nedstämd igen. Inte bara lite dålig i humöret utan riktigt deppig. Det känns som att det är en stor urgröpning i bröstet, en tomhet, en tomhet och en sorg.
Jag vill inte ha det så här. Jag orkar snart inte mer..
Det har varit bra så länge, det har gått bra både på jobbet och hemma. Humöret har varit helt okej, jag har nästan känt mig normal.
Det är ungefär sju veckor sedan jag slutade ta min medicin och sannolikt är det väl det som spökar. Kroppen börjar hitta sitt normalläge. Mitt satans jävla normala svarta hål. Jag HATAR DET HÄR.

På måndag ska jag träffa läkaren och påbörja en utredning för att få en riktig diagnos. Jag hoppas han är lösningen på hur jag ska bli normal. Känns som att jag bara vill gråta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar